Är lite imponerad på mej själv som börjat ställa klockan på 08 för att gå upp och ha lite egentid.. Eller ja, jag har gjort det 2 gånger nu men känns som ett koncept att fortsätta med. Är dock rädd att lilla tokan ska vakna när klockan ringer, men jag har lagt telefonen under kudden och som mamma till en bebis har man ju en tendens till att vakna om så en nål faller i marken.
Räcker gott och väl att Älva bara stönar till på natten för att jag nästan ska flyga upp ur sängen. Jonas däremot vaknar bara om hon gallskriker.. så han får ju lite värre uppvaknande kan man tycka.. men väldigt mer sällan.
Jag funderar lite på denna häftiga och otroligt intressanta sak - lampan !! Visst, den lyser.. men alla barn är ju helt tokiga i den och lär sej alltid var lampan är först. Älva är väldigt noga med att visa oss var lampan är, hela tiden. Det är super gulligt och hennes mamma smälter varje gång när hon med sitt lilla pekfinger pekar på lampan efter man frågat henne om man får en puss. Hon försöker även säga lampa - mmmPA heter den hos oss. Vad heter den hos er ?
Var är pappa ? Hon pekar på Jonas. Var är mamma ? -Dää säger hon pekar på lampan.. tack ! Hon vet var mamma är egentligen, men man kan inte "svara" på för mycket andra saker utan att visa var lampan är, om någon nu skulle glömt det på 2 minuter.
Underbara unge ♡
Jag förvånas faktiskt fortfarande hur man kan älska nån så otroligt mycket.
När man var gravid pratade alla om kärlek vid första ögonkast och att man omvälvas av kärlek när bebisen läggs upp på magen.. Men jag kände inte det där.. inte då. Och oj vad jag skämdes. Vågade ju inte berätta det för nån, för jag var ju helt knäpp som inte hade fallit handlöst förälskad i denna lilla sak som kom upp på mitt bröst. Kanske berodde på att min förlossning varade i nära 40 timmar, jag hade inte sovit på 2,5 dygn och var mer död än levande ?? Kanske, kanske inte.
Men sen en dag, efter en vecka kanske, ligger denna lilla saken och har somnat i min famn efter att hon fått mat och lägger av ett så galet stort leende i sömnen, och DÅ mina vänner, då var jag förlorad till henne, för alltid.
Nu får hon lyssna till jag älskar dej typ 1 miljon gånger om dagen, för jag känner det så starkt så jag kan liksom inte hålla det inne. Undrar som så många andra (med bara ett barn) - hur i helvete ska jag kunna älska nån mer såhär mycket ? Syftar då på om det skulle bli ett syskon nån dag.. Men kan andra så kan väl jag.
Nu - fixa Lina
Sen - till Vicke !
Ha världens bästa dag allihop !
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar